Ena dagen vill jag att tiden ska flyga iväg snabbt snabbt snabbt och andra dagen vill jag kunna stanna tiden. Det finns för lite tid och allt går alldeles för snabbt.
Förmiddagen har varit jättelugn, jag och syster har solat på altanen och läst och ätit god lunch. Men sen så blev det kväll och man kommer på allt som man har glömt. Plötsligt blir allt så väldigt bråttom och man måste omprioritera saker som inte borde skjutas längre fram i tiden.
Måste lära mig att leva i nuet och sluta tänka igår och imorgon.

Fast det gör jag ändå. Jag ligger där i sängen och tankarna snurrar runt i huvudet. När tankarna berör allt mellan himmel och jord och gör så att man känner sig alldeles vimmelkantig, förvirrad och svag så finns alltid just den där tanken i bakhuvudet innan jag somnar. Som någon sorts försvarsmekanism. Som ett sätt för hjärnan att lura en att tro att det inte gör något, att det är okej. "Nya tag imorgon" viskar den. Alltid imorgon. En stor del av mänskligheten lever hela sina liv efter planerna inför morgondagen, nästa vecka eller nästa år.

Life is what happens to you while you are busy making other plans. Det är så fruktansvärt sant att det gör ont.

Tror ni att jag någonsin kommer lära mig av dessa så kallade insikter och börja leva och tänka på det sättet som jag borde? Svar: Nej, antagligen inte...