Well I was never meant to be a good boy
I was never meant to go to school
Well it's guys like me who get somewhere
'cause everybody pity a fool
Now it's payback for the rainy days
now it's no more me and you
Well I got mine you got yours babe
Now it's payback
Now it's me against the world

Alla råder en till olika saker. Jag är förvirrad och har en ångest och en stress i mitt bröst. Det märks inte på dagen men när det blir mörkt känns det genast mycket mer.
Är det så här det ska vara tiden efter studenten? Om det här hade varit hundra procent rätt för mig så hade det inte kännts så här. Och ändå tar jag inte tag i det här för att veta hur jag vill göra.
En hel dag har gått och jag har inte pluggat nånting alls. Och jag vill liksom inte. Det enda jag vill är att ta dagen som den kommer. Om det ringer klockan sju på morgonen på telefonen, ja då vikarierar jag om dem behöver mig. Och jag kommer göra det för att jag vill, dels för att det är kul och för att jag behöver pengar. Om det en annan morgon inte ringer, ja då ska jag göra vad fan jag vill. Jag kan söka jobb, praktikplats, baka, cykla, träffa en vän, ja vad som helst. Men det jag gör ska inte vara något jag känner ångest över, något jag är rädd för att inte klara av. Nästa höst pluggar jag antagligen på någon linje, och fram tills dess kanske man bara ska.. göra det som känns rätt. Vara en student. För snart sitter man där med böckerna igen. Fast den gången kommer det vara.. rätt och kul. Och det är det jag prioriterar just nu. Det ska kännas bra.
Jag tror jag börjar bestämma mig nu. För det här känns inte bra, hundra procent rätt.

Okej, jag ska sluta trötta ut er med mina funderingar. Tror att det jag skriver ner är ett sätt för mig att bearbeta det hela, få rätsida på tankar. Jag hatar att göra något förhastat som jag kanske ångrar, så jag ska fundera lite över det här, för mig själv. Fundera över hur jag vill att den här ganska korta perioden som student ska vara. Så, nu ska jag sluta uttråka er.