Okej hörrni.. Jag ska försöka skriva av mig lördagen helgen som var, den 25:e april, fast jag har ont i huvudet och bara sov några timmar i natt och vill gå och lägga mig.

Så vi for till Annexet. Ovanligt sent för att vara oss en konsertdag. Men så är det när man står på gästlistan, då behöver man inte köa så mycket. Man får gå in i Annexet och kolla på Sound check där det bland annat spelades Give me fire, en Abba cover och en julvisa trudelutt (som senare var med på konserten, väldigt fint). Där står man med runt 20 andra och bara mår bra när man ser bandet stå avslappnat på scenen, diskuterar musikslingor, ljud och drar igenom några låtar. Efter får man träffa bandet för ett Meet and Greet. Lite autografer och foton som togs som jag inte tänker visa upp. Jag ser ut som ett miffo. Men Mandosarna är fina. Gustaf är jävligt lång och het. Björn var snygg. CJ sträckte lite extra på sig och var snäll. Mats var trevlig. Samuel var riktigt social och stannade kvar längre än de andra. Han är söt han.

Sedan kilade vi ut och köade nära nära bakdörren och åt (vi behövde inte köa vid entrén bland resten hehe). Efter en del väntan fick vi komma in i Annexet igen. Vi fick platser precis emellan Gustafs och Björns mickar. 10 minuter senare släpps resten av konsertbesökarna in och man mår allmänt bra av att ha bästa platserna längst fram vid staketet. Två förband, Adiam Dymott som var rätt bra och Jonathan Johansson som var tråkig.

Sen.. Mando Diao! Ja, vad ska jag säga? Det var helt fantastiskt bra rakt igenom. Härliga låtar från nya skivan som Mean Street, High Heels och The Shining. Gamla godingar som Clean Town och Good Morning Herr Horst. Vackrast under kvällen var den lugna versionen av If I don't live today med munspel i början, så överraskad jag blev! Aldrig varit ett riktigt fan av den låten, men med den här versionen är den underbar! Och efter den då, nästan ännu bättre, Ringing Bells! Som jag längtat efter att få se den live. Underbart!
Mando pratade som aldrig förr under konserten, har nog inte varit med om så långa fina tal på scen från dem förut. De sa att vi skulle glömma allt runt om kring och att Annexet var "ett väldigt stort vardagsrum". Måste säga att det var ett jädrans trångt vardagsrum isf, för jäklar vad det tryckte på framme vid staketet i början av konserten! Publiken kändes verkligen i form (hur såg det ut längre bak?) och det kändes som att Mando Diao gav allt och såg väldigt glada ut! De gick av i mitten av konserten och ropades in av publiken igen då det var dags för lite disco med singlarna från senaste skivan Give Me Fire. Någon ljudtekniker fick utsättas av Gustaf Noréns yviga rörelselser och arga blickar när ljudet krånglade mot slutet. Kanske var det pga det vi fick känslan av att konserten avslutades ganska abrupt med Long before rock 'n roll, som Mando förvisso förlängde med ett lugnt mellanspel och avslutade med all den kraft låten kan ge. Bandet kom ner till publiken, tackade så fint för turnén och gick av scenen. 

Eftersom att jag under de här månaderna vi väntat på den här konserten har undrat om den skulle slå Cirkus spelningen från förra året så kan jag nu i efterhand säga att nej, det gjorde den inte. Den hade kanske kunnat göra det med det perfekta avslutet som tyvärr inte blev av (vi alla hade längtat och trott att You Can't Steal My Love skulle spelas som sista låt när vi hade sett den här setlisten).  Besvikelsen var ganska stor i två tredjedelar av konserttrion. De var tvugna att smälta avsaknaden av det perfekta slutet. Men vi tröstade oss med att det kanske var lika bra att önskelåten inte spelades, eftersom att problem med ljudet kunde ha förstört ett perfekt slut.  

I alla fall, konserten var grym och underbar rakt igenom, och jag är så lycklig att vi var där och såg Mando Diao!


Massa fina videor som jag spelade in kan ni se här på mitt Youtubekonto, theskentrevlig.